.

Jag vill bort här ifrån, bort från den idiotiska världsdelen där man inte mår bra.
Man ler och ser glad ut men bakom de falska leéndet fins gråten i halsen men man förstår inte varför.
Det är ingen som förstår hur jag känner iallafall 1 gång i veckan. Det finns många som kanske har samma problem men som kan fly, fly ifrån de dom inte tycker om.
Men jag har ingenstans att fly, ingenstans att gömma mig.
Jag vill gömma mig så långt bort som möjligt i mörkret med någon som gör mig glad, som får mig att skratta å tänka på något annat, någon som har tid för mig.
Nu sitter jag här med min cola å vet inte när jag kommer få sova, det är ingen som lyssnar å de finns ingen som bryr sig om jag kommer få någon sömn.
Jag vill kunna blunda och skrika iväg alla mina problem, men de kommer aldrig att fungera så det är inte värt något försök.