.

Jag å emelie va på bio igår och såg "jag saknar dig".
det var en riktig bölarfilm, så de va tur att jag inte gick å såg den med viktor!!

den filmen får en verkligen att inse att de kan gå så fort mellan liv och död. att ena sekunden så finns familjemedlemen, släktingen, bästa vännen, sen helt plötsligt så är personen död bara på ett ögonblick.
jag vågar knappt tänka den tanken att det faktiskt kan hända. 
och vad händer om de blir en verklighet? hur kommer man reagera? kommer man gräva ner sig? hur länge kommer man gräva ner sig? en vecka, en månad, ett år? föralltid?? 

det kommer man aldrig veta förens det händer en själv. och man får hoppas att man aldrig kommer behöva ta reda på det!!