De va inte meningen att vi skulle träffas den kvällen vid busshållsplatsen. De va inte meningen att vi skulle börja prata med varandra igen å de va inte meningen att vi skulle börja träffas igen, Å de va inte meningen att du skulle bli kär i mig. I 1,5 år har jag längtat efter att du skulle komma tillbaka till mig å vilja ha mig. men sen när jag tänker efter så undrar jag om de verkligen var så. Var det verkligen din närhet jag ville ha? Tänk hur allting kan förändras så snabbt. Ena dan vill man verkligen ha nån å sen ångrar man sig å gör den andra personen illa, men de är inte meningen. jag visste inte att de skulle bli såhär, å jag trodde inte att de skulle bli såhär heller. Jag trodde bara att du skulle förbli en dröm. Just nu vill jag inte ha nån vid min sida, iallafall inte dig, inte just nu. Du var min första kärlek som jag aldrig fick, å de kommer alltid vara så. å jag kommer alltid komma ihåg de. Du frågade mig hur jag trodde allt hade varit om du inte hade gjort som du gjorde. Mitt svar var att jag inte visste, och att gjort är gjort. men hur trodde du att de hade vart? hade de fortfarande vart vi två, eller hade vi gått skilda vägar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0