Fuck off and die

Är inte alls lika glad längre, så som jag brukar vara. När jag går å ler för mig själv å folk frågar vad jag ler åt eller skrattar åt, när jag egentligen inte skrattar åt nått eller när jag skrattar åt nått jag bara tänker på. Jag är inte deprimerad eller nått sånt, inte vad jag vet. Jag kanske bara stänger in känslorna, jag vet faktiskt inte. Jag ville ju mer än att bara vara vänner, eller ville jag  verkligen de? jag tror de iallafall. från att träffas ganska ofta till att knappt våga skicka iväg ett sms är jobbigare än vad man tror.  

snart ska jag åka och möta issa i medis å sen ska vi bege oss till tanto, jag måste möta henne för jag har ingen aning om hur man går dit faktiskt. Hon fyller 17 idag så grattis till dig sötnos:) vet inte om jag kommer vara där så länge men de väntar å ser. måste dra nu men skriver mer nån annan gång ha de bra:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0