liten och oduglig

Jag känner mig liten och oduglig, och det känns som om jag "hundar" efter nått som inte verkar inse de själv och som inte verkar bry sig ett dugg. det känns som om personen jag varit tillsammans med i 6 månader ser mig som en sällskaps person på söndagar fram till torsdagar, när han ändå inte har nå bättre för sig. ska jag lyckas träffa han på en helgdag känns det som om jag måste tvinga han. de känns som om han egentiligen inte ens vill vara med mig när jag är med han på en helgdag för han inerst inne vill ut å festa med sina vänner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0