.

blää! har typ bråkat, tjafsat eller vafan kalla de vad ni vill! med viktor i telefon i typ 45 minuter, men typ 10 minuter av dom satt vi bara tysta. blä säger jag bara! blir så arg på han! grejen är den att nu kommer säkert någon säga "gör slut med han" men så dåligt har vi inte egentligen. det är massa småsaker, som blir stora för mig som jag sen stör mig på som sen blir till tjaffs och jag blir arg/ledsen. han är väll ett litet problem, men jag är inte perfekt heller och det vet jag om. men jag kan inte sitta å säga att allting är lugnt till han när det inte är det. det han inte förstår är att jag har stört mig på saker nästan hela vårat förhållande, jag fattade de bara lite sent, så han får ju typ en chock när jag blir sur för han inte kan umgås med mig. jag kanske överdriver situationerna, men de är för att han ska se mig. jag vill att han ska bry sig, jag vill att han ska uppskatta mig, att han ska vara stolt över mig. men han visar inget av de, så då börjar jag tvivla och då blir det som det blir. nu ska han försöka förbättra sig med en sak, och då kommer jag säkert få lida över de, men de kanske det är värt? de får man se om han klarar de!