.

Det finns så mycke känslor man bara vill skrika ut, fast man vet inte hur man ska säga de. man  håller en mur inom sig som aldrig kan krossas, hur mycke man än vill. Det kan vara från killar, vikt, familj... man känner sig aldrig på topp längre, och jag är inte den ända.. och det vet jag! varför har man så svårt att prata om känslor? varför har man så svårt  att öppna sig för personer? handlar det om tillit eller att man bara vill hålla allt för sig själv? de är klart de finns bra stunder också, men de är inte som förut, och jag saknar den glada tina som skrattade åt allt och såg allt så positivt, men de är svårt, även fast jag har viljan!